En hjort kan betyda allt...

En mild och vindstilla Septembernatt. Ljudet hörs nu allt tydligare. Ända hit till Röddinge. Om vi inte vetat var det kom ifrån hade det varit kusligt, men nu lyssnar vi med spänd förundran på brölandet.
Måhända ingen skönsång, men ljudet är mäktigt. Och hondjuren bokstavligen älskar det. De är bara mottagliga för parning under ett dygn, men handjurens uppvaktning och bröl påskyndar brunst och ägglossning.

Det handlar naturligtvis om Skånes landskapsdjur, den sydskånska kronhjorten, eller kronvilt som den också kallas, och som idag är rödlistad. Skånes kronhjortar utgör den sista resten av nominatunderarten kronhjort, det vill säga de djur Carl von Linné utgick ifrån när han år 1758 beskrev och namngav arten till Cervus elaphus elaphus. Genetiskt är den unik. Kronvilt i övriga Sverige har en bakgrund i hägn och är hybrider av olika underarter.
Då den senaste inlandisen drog sig tillbaka från våra trakter för omkring 10 000 år sedan och djur och växter vandrade in och spred sig norrut, var kronhjorten en av dessa arter, och den fanns snart upp till Mellansverige. Den svenska kronhjortsstammen började minska under 1500 talet, och Gustav Vasa lät fridlysa den och göra jakten på den till ett kungligt privilegium. Därefter gick det bara utför. Ända fram till en bit in på 1900 talet.
Kronhjorten försvann från landskap efter landskap, och fanns till slut endast på några stora gods i södra Skåne, där den blev fredad från jakt. När det såg som värst ut fanns endast omkring 50 djur kvar, och kronviltet var flera gånger nära utrotning. Vad var då anledningen till att kronhjortsstammen höll på att gå under? Det fanns många och samverkande faktorer. Varg, men även björn, har utgjort hot mot hjortarna, men människan och hennes aktiviteter bär största skulden för decimeringen av hjortstammen. Jakt och tjuvskytte, men främst omdaningen av landskapet. Utdikning och avskogning för att utöka jordbruksarealen. Kom ihåg att Skåne till stora delar är ett utdikat landskap. Och i den resterande skogen släppte man ut kor, får och getter.
Skogsbetet hade stor inverkan på vegetationen, och i synnerhet under vintrarna kunde knappheten på föda bli riktigt besvärlig för hjortarna. Det var konkurrens om både föda och ostörda platser, och hjortdjuren prioriterades inte av människorna.

Nuvarande status
"Sverige har skrivit under konventionen om biologisk mångfald (Riokonventionen) och därigenom förbundit sig att bevara inhemska arter och underarter i livskraftiga bestånd för framtiden." I denna anda har Länsstyrelsen Skåne upprättat en regional förvaltningsplan för kronhjort med ett geografiskt identifierat förvaltningsområde i södra/sydöstra delen av Skåne och där Röddinge faktiskt ligger i områdets centrum. Gränsen i norr utgöres av väg E22, och den är viktig för att förhindra att kronhjortar från Blekinge och norra Skåne beblandar och parar sig med nominatunderarten i förvaltningsområdet. Projektet har varit framgångsrikt, och stammen har hämtat sig, samtidigt som det inte finns några indikationer på att det skett hybridisering med kronvilt av annan genetisk bakgrund.

Kronhjortarnas sociala vanor
Större delen av året går hon-  och handjuren var för sig. Hon- och ungdjur går i flock och leds av äldre, erfarna hindar. Hjortarna håller sig också för sig själva i så kallade herrklubbar där ingen hierarki råder, men under brunstperioden kan de förflytta sig långa sträckor för att söka upp hindarna på speciella brunstplatser. Där strider de med stångningar och bröl om vem som skall få para sig med honorna. Det märkliga med herrklubbarna är att hjortarna alltid återvänder till samma lokal där de vistas från senhöst till sensommar, och att denna plats ofta är samma i generation efter generation.

Röddinges kronvilt
Strax väster om Röddinge, i Fyledalen invid vår grannby Eriksdal, finns ett brunstområde för kronhjort, och det är därifrån som vi ibland kan höra hjortarnas bröl. En halv kilometer norr om vår by håller en herrklubb till. Djuren är mest aktiva under natten, men vi kan se dem vid grynings- och skymningstid. Att stöta på en grupp om femton individer av dessa ståtliga djur är inte ovanligt för dem som bor i det här området.

Orosmoln
Ehuru stora, är hjortarna skygga och lättskrämda, och det finns exempel på att skrämda djur har flytt iväg mer än en mil.
Nu har det uppstått ett hot mot kronhjortsherrklubben vid Röddinge och kanske mot populationen i ett mycket större område. Ett företag, statligt helägt i annat land, har långt framskridna planer på att bygga en jättelik industrianläggning 500 meter norr om Röddinge, mitt i herrklubbens vardagsrum, och med affärsidén
att slussa svenska subventionspengar till det utländska bolaget. I denna fråga har svensk miljödomstol och Sjöbo kommun agerat självutnämnda experter i hur den rödlistade skånska kronhjorten bör förvaltas och skyddas, helt i strid mot akademisk expertis och tvärt emot uttalanden från den förvaltande myndigheten, Länsstyrelsen Skåne. Sålunda bedömer domstol och kommun att etablering av anläggningen på platsen kan antas medföra endast en marginell störning för den skånska kronhjortens fortlevnad. Som grund för denna slutsats anföres att anläggningen kommer vara omgärdad av stängsel som hjortarna kan passera runt då de söker daglega (den plats som djur uppsöker under dagen för sömn eller vila) och föda. Som vi ser det, ett okunnigt och omdömeslöst resonemang.

Störningar såsom tät bullrande tung trafik mellan kl 6 och 22 veckans alla dagar, industribuller och ljusföroreningar på natten samt stank från processen. Att röddingeborna liksom våra vänner kronhjortarna känner oro får betraktas som en underdrift.

Skall vi satsa på att "Det sista som överger människan är hoppet" – eller ska vi acceptera "hopplösheten" som ett alternativ? Trots dåliga odds, vill jag nog satsa på hoppet, i synnerhet så här i juletid. Och så har jag mitt favorithopp:

Att våga ändra åsikt visar att man är klokare idag än igår.
/Winston Churchill

Vi i Röddinge önskar alla
Cederbergare en riktigt God Jul

Bengt Göran Hansson