Du sköna nya värld...

Det gångna året har bekymrat världen och oss invånare i den lilla byn Röddinge. Demokratier som hotas innifrån, andra som hotas eller attackeras utifrån. Ordet krig är ofta använt, till och med i kombination med Sverige: Kan Sverige komma att dras in i kriget? Riskerar vi att bli anfallna? Sådana frågor hade känts absurda fram till för två år sedan, men är idag inte omöjliga att ställa. Sverige är inte neutralt längre, och att sälja och till och med skänka vapen och ammunition till krigförande land har blivit en självklarhet, en moralisk skyldighet. Och så skall Sverige gå med i NATO, men tvingas att i konstruerade utpressnings situationer huka för autokratiska ledare. I april och maj månader mullrade det från transporter av militära fordon förbi Röddinge, och några dagar flög ett band av attackhelikoptrar österut lågt längs Fyledalen omkring 100 meter från oss. Och en dag hördes muller från skarpskjutande artilleripjäser förmodligen från Ravlunda tre mil bort. Det
var försvarsmaktsövningen Aurora 23, störst i sitt slag på mer än 30 år och med förutom Sverige deltagare från 14 andra länder inkluderande amerikanska marinkårssoldater. Och vi anpassar oss sakta till det nya och onormala.

En ridå har dragits undan och ett svenskt parallellsamhälle avslöjats. Maffiagrupperingar med egna hederskodex hotar grundmuren i vårt samhällsbygge. Makt genom hot och våldsutövning. Tillgången till skjutvapen och sprängmedel tycks vara obegränsad och spärrar mot att använda dem existerar inte. Om inga andra går det lätt att rekrytera barn.
Myndigheternas ansträngningar att ta kontroll och knäcka de kriminella nätverken har ännu inte burit frukt. Och sakta anpassar vi oss till det nya men onormala, såvida inte egna familjen blir beskjuten. 

Ett land utsätts för ett angrepp av en terrorsekt. Ettusenfyrahundra människor, män, kvinnor och barn slaktas bestialiskt. Dagen efter firas det i svenska städer med tutande bilkorteger, flaggor och jubel. En vecka senare demonstreras på samma platser, nu mot svarsattackerna från den angripna parten.

Den fruktade afrikanska svinpesten har drabbat Sverige. Hur smittan kommit till oss och just till Fagerstatrakten är en gåta. I Ystads Allehanda uttalar statsepizootologen att han snarare väntat sig ett utbrott i sydöstra Skåne än i Västmanland och att konsekvenserna då skulle blivit mycket allvarligare. I Skåne finns 50 000 – 75 000 vildsvin och 400,000 tamgrisar. Och så har Röddinge haft besök av varg, och bara några kilometer österut har får blivit angripna och dödade.

Men vädret då? Jo tack, det har väl varit både och. Början av sommaren var varm och mycket torr, mot slutet fick vi däremot mycket regn. Ovädret Babet möblerade om Österlens stränder rejält. Starka vindar från ost i kombination med extremt högvatten och upp till fem meter höga vågor slog sönder bryggor och hamn-anläggningar och gröpte ur strandbrinkarna och förde bort enorma mängder sand. Som vanligt deponerade havet en del av den vid Sandhammaren.

Som ni säkert känner till är Röddingeborna förnuftiga människor, och samtidigt som de håller sig väl-informerade om omvärlden vårdar de sin by och månar om varandra. Hus underhålles och renoveras, och på allt fler tak monteras solcellspaneler. Och så har valnötsskörden varit rekordstor i år. Så visst har vi trots allt kvar vår framtidstro. Byalaget har under året arrangerat gökotta, pubafton, midsommarfirande samt bussutfärd för 65-plusare, och förberedelsearbetet för lucia- och julfirandet samt den viktiga julauktionen pågår för fullt. Det skall bli så skönt att få ägna sig åt julfirande, tycker jag.

Vi i Röddinge önskar alla Cederbergare en riktigt GOD JUL.  Och så tror vi på att förnuft och medmänsklighet skall vinna mark under 2024. Förbättringspotential finns.

Bengt Göran Hansson